Svar på kommentar.
Hon undrade om det var länge sen jag förlorade min bror, och om han var yngre/äldre än mig.
Tänkte berätta lite.
Det var den 7 mars 2007 jag förlorade min lillebror Ludvig.
1230 gram om jag minns rätt och 40 cm lång.
Det var en propp i moderkakan som gjorde att min bror dog.
Han fick inget syre eller näring på något sätt så han växte inte som han skulle och fick inget syre.
Han var död då han kom ut.
Jag kom upp till special BB där de låg, och där fick jag träffa min lillebror, hålla honom, pussa honom, krama honom. Han var kall, blå men världens finaste.
Idag har det gått lite mer än 3 år. Jag besöker hans grav rätt ofta.
Snart ligger även min farfar brevid Ludvig. Han är redan där uppe och tar hand om honom, så som vi hade gjort här nere på jorden. Varje kväll, tittar jag upp imot himlen, ser de. Säger godnatt, vi ses snart, jag älskar er.
En av mina andra småbröder var nära på att få komma upp till Änglarnas stad 2 gånger, men som tur är så har jag honom kvar här nere hos mig än så länge.
Han är 5 år gammal och har fått diagnosen Akut lymfatisk leukemi.
Ett år sedan har transplanterades och nu är han pigg,glad och framåt som en 5åring ska vara.
Då han föddes fick han diagnosen Chauns Syndrom ( stavning?). 3 stycket hjärtfel och han kommer alltid att vara ett hjärtesjukt barn.
Hoppas du, Maskrosmor fick svar på din fråga!
ljuset.
dö tankar dö. dö känslor dö. dö ångest dö. dö ellie dö.
jag vill lämna det här livet bakom mig, komma till ett nytt.
min kräksfobi, dödar mig. jag är rädd för att må illa. rädd för allt
som har med magsjuka att göra. rädd för att kräkas. rädd för allt.
jag är inte rädd för döden. jag vill dit.
vill se hur det är. vill möta min bror, min farfar.
tomheten. ett hål som aldrig kommer att fyllas igen. ingen kan laga det.
min brusta hjärta som är trasigt. ingen kan göra det helt.
jag vill dit, där jag en gång var. i min dröm.
ingen är värd mina tårar, förutom en. den som ser till att jag aldrig faller igen.
slå mig. hata mig. döda mig.
jag vill inte mer.
Blixten
Men varför ska jag ge upp? Mitt mående har gjort mig till den person jag är idag. Har jag ödlsat en massa jävla ork till att bli den jag är idag och sen bara lämna allt jag har. Problemet är jag inte tycker om mig själv. Jag ser mig själv som ett offer, som ingen vill träffa, som alla hatar, som är äcklig, skabbig och fet. Jag hatar mig själv.
Jag ligger här på golvet, på förhoppningen att jag en ska få se dig.
Men mina läppar, jag viskar ditt namn.
Jag önskar du kunde höra.
Jag önskar att du kunde komma till mig.
Men jag drömmer.
Du kommer aldrig mer tillbaks.
Du är borta nu och förevigt.
Jag minns dig, dina kalla små händer,
dina kalla små fötter.
Dina ögon var slutna, och du sov så sött.
I en korg, men en filt över din lilla lilla kropp.
Du var så tunn och så kall, så liten och så fin.
Du är min, min finaste änglabror.
Du är stjärnan som lyser så klart.
Trött på att leva i en bubbla
Jag är trött på att behöva leva i en bubbla och inte hitta någon utväg, för vad finns det?
Leva eller dö, ja det är de alternativen. Vart jag än går eller är har jag bubblan med mig som visar hemska bilder, säger saker och ger mig tvångstankar, den förföljer mig dag in och dag ut.
Fuck this life, fuck everything, fuck fuck fuck.
Okej någ om det, idag kommer ''morbror'' hit och ska äta gott och ha lite fredagsmys med min familj, alltid trevligt :). Kanske sover han över här med och imorgon kommer resten av alla ''morbröder'' och deras tjejjor och små bebisar :D. Har nyss kommit hem från en liten shoppingtur på maxi med brorsan och platsmor, det var myys :). Snart kommer pappsen hem och även ''morbror''.
Vad gör jag för fel? Vad är det som jag har som inte räcker till? Jag får skit och skit och skit, tack.
Jag trodde jag hjälpte någon, men jag hade visst fel, så in i helvets fel.
Puss alla fina
Hej typ
Är megabomb trött typ & nu väntar jag bara på att få mumsa i mig rostade mackor uppe i soffan med min älskade far ♥.
Vi hörs imorgon igen, I guess.
Natti typ.
Fina flicka♥
Tomheten.
It scares me from living.
Emptiness, no one is here. It's just me in my own little nasty world I live in. But I have not chosen to live like this.
Hej eller något i den stilen. Idag var det skolan som gällde, som alla andra jävla dagar. Men det positiva är att om bara 11 dagar eller något sånt så slutar vi skolan! Hur härligt är inte det?
Igår vart den en hel del prov gjorda & det är superbäst för så mycket som jag låg/ligger efter är inte bra att ligga i slutet av 8an och då alla jävla betyg sätts. Det gör ont att veta att jag inte gett allt jag har för skolan, att jag skitit i den och går ut med något ig här och här, okej något ig vad gör det? Visst, men jag vill inte att mina ögon ska stanna upp på det där jävla pappret och läsa, 6 ig och 6 g. Det gör ont att veta att det är jag som måste läsa det. Vadå tänker ni, plugga då? Om jag hade ork till det, ja då hade jag pluggat skiten ur mig. Men jag hittar ingen ork efter något. Det är bara vila som jag orkar med och att sitta vid datorn, liggandes i sängen. Jag går i skolan, jag äter, jag sover, jag orkar inget mer efter det. Jag önskar jag fann orken till att umgås med vänner, och satsa mer på skolan än vad jag gör nu. Det kommer ett år till, då ger jag gärnet. Men det sa jag ju förra året med? Varför säga det igen för? Sluta nu Ellie att drömma, det är bara att inse du blir inte bättre än såhär.
It can be over.
Hejsan!
/Emelie Gayface